”Ibland är det som om allt jag rör vid förvandlas till tid. Som om allt jag rör vid bara är en påminnelse: detta ska du också mista.”

– ur Nina Björks essä

I den här dokumentärfilmen möter vi Jonas och Anders Teglunds äldre släktingar Bertil och Signild Månsson från Jämtland. Bertil har under hela sitt liv fört noggranna dokumentationer av vardagen – dagboksanteckningar, stillbilder, smalfilm och VHS – och detta i en hisnande omfattning.

Under hela deras äktenskap har de varje sommar rest upp till sitt semesterparadis i Ryssbält i Norrbotten, resor som Bertil naturligtvis dokumenterat. Jonas och Anders beslutar sig för att vända kameran mot honom och följa med på parets sextionde resa genom Norrland.

Vad händer när man försöker dokumentera hela sin tillvaro istället för att uppleva den själv? 

Utifrån filmen har Nina Björk skrivit en essä om hur vår tids rädsla för det som är gammalt hänger samman med dagens konsumtionsideal. Resignerat skriver hon om sorgen över tidens gång, hur våra liv består av miljontals stunder som rinner genom fingrarna: Att leva är att förlora den tid man en gång hade.