Mattias Alkbergs diktsamling Med rätt att dö är en existentiell bok om tiden, prekariatets ensamhet och om klasstillhörighet. Ett undersökande, prövande verk om åldrandet och tröttheten och fysiska, geografiska skillnader, valda såväl som påtvingade.

Det är en slags tidsdikter. En elegi över senkapitalismen, över politikens väsen. Det är tankar utan slut och som följer efter in i nyckelsömn och dröm. Som inte går att stänga av när en vaknar.

Det är babbligt och språkligt. Det är bilder ur en stillastående men kaotisk värld. Det är moral utan moralism. Det är moralism utan moral. Det är vad man kan göra för skada utan pengar.

Och att döden kanske inte är slutet. Om hur avståndet mellan liv och död kanske bara är en kulspets kort, eller en galax långt.

 Det är ett eller en hel massa(s) avgrundsvrål; i rymden, i kudden.