Detta är en hybrid mellan dokumentär kortfilm och musikvideo. Regissören Clara Bodén har gjort en nattlig inventering av Luleå utifrån Mattias Alkbergs låt “Ingen sömn på Stengatan” (2015) och med fokus på människor som jobbar nattskift. Vi möter arbetare på stålverk, i hemtjänstens nattpatrull, en vakt som kör sitt nattliga crossfitpass, en busschaufför och några fler som inte sover denna januarinatt.
“Ingen sömn på Stengatan” hade premiär på Way out west 2016 och har sedan visats på Uppsala kortfilmfestival, Tromsö filmfestival (Norge), Busan International Short Film Festival (Korea) och hos Folkets bio.
Mattias Alkberg om filmen:
För mig är Ingen sömn på Stengatan, låten, en slags fortsättning på några andra grejer jag skrivit om och tänkt på. Dels är det det här med vems miljöer som beskrivs, och vilka miljöer som inte berörs i litteraturen, i popmusiken, i journalistiken och politiken.
Jag menar inte nödvändigtvis ”Norrland” eller ”Norrbotten” eller ens ”Luleå”. Även om just den här låten och den här fina, fina filmen av Clara Bodén beskriver just Luleå i absolut synnerhet.
Jag menar nätterna, de utan romantik, de som är ute i mörkret och snön och inte hittar hem. Nätterna och de som skjutsar runt oss andra i dem. De som folk går omkring och oroar sig över oss i. Oroar sig för allt möjligt, för pengar, för stryk.
Sen finns det annat med.
Tanken på att jobba mot evigheten. Inte i riktning mot, utan aktivt mot, till exempel genom att skriva om saker som kan byta namn: gator och busslinjer. Beskriva förgängligheten. Fast det är ju inte förgänglighet, det är kittet. Mellanrummen som gör att det andra går att urskilja. Och det är det jag tycker filmen handlar om. Mitt i veckan, nätterna mellan helgerna. Snön som faller mellan gångerna den skottas och plogas bort. Människorna som kör dig från och till jobbet. De som jobbar när du sover. Det som pågår när du tänker på annat. Inte evigheten, just nu.
/Mattias Alkberg