Hjärtan av stål

Magnus Ekelund & Stålet

”Vi såg hjärtan av stål brinna ner till kol långt innan dom kommit nånstans, och när vi haft vårt liv och allting är förbi då ska jag bli gammal med dig”

Mats Jonsson självbiografiska serieroman Pojken i Skogen slutar med en drömsekvens där författaren träffar sig själv som barn och omfamnar pojken. En försonande kram för att visa att han inte längre klandrar barnet för att han blev som han blev. En kram för trösta och berätta att allting kommer att bli bra en dag.

Magnus Ekelund & Stålets Hjärtan av stål är popmusikens svar på den scenen. Genom tiden sträcker sig Ekelund tillbaka till de han och hans vänner var. Tillbaka till känslan av hur uppväxtstaden Luleå sjönk under fötterna. Till längtan efter en enkel biljett bort. Till banden som bildades och musiken de skapade ”långt bort från listorna, där musiken spelar roll”.

Att läsa texten som nostalgi är att inte lyssna på det egentliga innehållet. Poängen med den här magnifika loser-hymnen är perspektivet. Hur den utifrån ögon som just blivit vuxna ser på den totala hopplöshet och längtan som balanserade på tonårens knivsegg. Texten är ett testamente till tonåringarna Magnus Ekelund & Stålet var och hur deras drömmar, övertygelser och stoltheten i utanförskapet format de människor de blev. Även om allt kanske inte alltid blev som de hoppats.

Men framför allt är låten en strimma av hopp skickat genom åren med löftet om hur allting kommer att sluta bra. Hur allt som är förbi leder vidare till något större och viktigare. Hur ett liv kan bli ett annat men samtidigt bära allt som varit med sig i en kärleksfull omfamning av lika delar tacksamhet och tröst.

”Och när vi haft vår tid och allting är förbi, då ska jag bli gammal med dig”

 – Pontus Sillrén 130708

Omslag av Robert Hurula