Första kretsen

Hurula

Artisten Hurula, född 1979 i Luleå, är känd för sin känsloladdade musik och sina explosiva liveframträdanden. Med två album och två EPs i ryggen har han hyllats av kritiker, nominerats till flera priser och fått en hängiven publik.

I “Första kretsen” presenteras Hurulas bildkonst för första gången i bokform.

Förhandsbeställ redan nu via Teg Publishings webshop.

Releasefest och vernissage på Slaktkyrkan i Stockholm den 8 nov.
Konstutställning på Galleri Erik Axl Sund (Folkungag. 103) i Stockholm 16 nov–30 novVernissage 16 nov kl. 17.
Konstutställning på Galleri Backlund (Karl Gustavsg. 13) i Göteborg 8 dec–16 dec. Vernissage 8 dec kl. 12–16.

* * *

Medan andra sover sitter jag vaken och målar. Jag har egentligen aldrig vetat varför. Men jag vet att det tidigt har varit ett redskap för att fly bort från en tillvaro jag inte trivts i.

Det kreativa är något slags efterskalv av min uppväxt. Så länge jag kan minnas har jag ritat och målat. Jag har aldrig tänkt att jag ska bli en konstnär eller nåt sånt, det har bara fortsatt på ungefär samma sätt i hela mitt liv.

När bilderna är gjorda så hamnar dom oftast bara i travar där de ligger tills de går sönder och sedan slänger jag allt till slut. Men nu har en bok blivit till.

En dag köpte jag en gammal bibel på en loppis någonstans, helt utan vidare tanke. Den kändes viktig. Inte så mycket för den tryckta texten i sig utan mer för de spår som lämnats av alla tidigare ägare. Bibeln var full av anteckningar och understrykningar. De som hade haft boken före mig hade skrivit in sina namn och årtal på första sidan.

Det gav mig rysningar.

Jag bläddrade ofta i den. Tog med den när jag var ute på turné och började själv kladda i boken. Eftersom jag inte är troende så började jag istället måla och rita över sidorna. Det var som att jag ville bli en del av bokens kretslopp. Eller, jag ville vara slutet på kretsloppet.

Jag gjorde det helt utan plan eller tanke. Precis som jag gjort med alla döda fåglar som jag hittat på gatan, burit hem och sparat i min frys tills jag vetat exakt vad jag skulle göra med dem. Det gjorde jag också utan att alls veta varför, men även det gav mig rysningar.

Det jag vill säga är att alla infall och idéer kommer från samma ställe i kroppen.

Musiken också. Allt utlöser en liknande slags kroppslig reaktion.

Jag började riva ut sidor ur bibeln och tejpa ihop dom till större och större bilder. Ibland försökte jag använda mig av anteckningarna för att göra nåt som passade.

Många gånger målade jag över en sida, såg någon anteckning efteråt och att det stämde ihop. Jag intalade mig själv att jag och bokens alla tidigare ägare nu var på samma våglängd.

Jag hörde talas om att Dante delade in helvetet i nio kretsar i “Den Gudomliga komedin”. I den första kretsen samlas de okristna, de som föddes före Jesus och de som kämpade för det rätta men inte hade den rätta tron. Straffet var ett evigt liv som det på jorden.

Jag tyckte att det passade för min bok.

– Hurula, sept 2018