Fälla
I Pernilla Berglunds andra diktsamling Fälla finns en sorg över något förlorat och samtidigt en befrielse i upprättandet av ett avstånd till det smärtsamma. Dikterna försöker närma sig en specifik upplevelse av språk och plats för att sedan omformulera deras villkor.
I Pernilla Berglunds poesi konstituerar och upphäver språket och platsen varandra oavbrutet. Ingen betydelse är självklar. Dikterna öppnar upp och gör rum för fler tolkningar, fler sanningar.
Nominerad till Svenska Dagbladets litteraturpris
”Med en konstnärlig precision och konsekvens som vore förbluffande också hos en poet med många diktsamlingar bakom sig”
Ragnar Strömberg, GP
”Till det märkliga med bra poesi hör att den alltid är just självklar, att du intuitivt förstår att den ser ut så här för att den måste göra det.
Björn Kohlström, Bernur
”Dikter som får mig att vilja återvända igen och igen, som blir grumliga och klara om vartannat, som utmanar och tröstar. Man kan bli lycklig för mindre.”
Marianne Söderberg, VK