End of history behandlar allt ifrån polisvåld och nyfascism, till gentrifiering och personliga kriser. Albumet följer upp Könsförrädares debut Curse All Law (2013) som fick lysande recensioner och en svensk nominering till Nordic Music Prize. End of history dök upp på många årsbästalistor och bandet nominerades till Årets Live och Årets kompositör på Manifestgalan.
R: Vi tänker mycket på vem som pratar eller skriver om vem det är som gör saker, ett erkännande av att andra tar sig rätt att värdera andras liv. Detta finns i att flytta från hembygder och prata illa om dem, i att allt för få minns de kvinnor och arbetare som burit och bär oss. I någon mån finns det i det vi skrivit här, på detta album, i slutet av andras historier. Ett album nummer två som förhoppningsvis kan bära vår.
A: Den här skivan har vi producerat själva. Kanske är det en reaktion på att det är så mycket annat vi inte kan kontrollera. Det här att bara vara en siffra, en produkt som måste bli säljbar. Det slingrar sig in och etsar sig fast i varje litet rum av ens existens. Det bryter sig in i ryggraden. Känslorna som kommer som svar pendlar mellan ilska och apati. Utifrån det kan inget gott komma, förutom kamp och skapande.
M: Allt kändes oförlöst, så jag ville göra något mera bestämt. Jag ville använda absoluta termer, som att vi står vid randen av historien. Det har att göra med 2014, antar jag, hur vi fått stå öga mot öga med fascisterna, hur vi tvingats fråga oss om det finns skäl att vara rädd. Sen är det allt det vanliga, att från andrahandsträsket se alla möjligheter omvandlas till bostadsrätter, och de folkomflyttningar som sker på det. På många sätt känns framtiden stängd, osäker och mörk. Vi rullar på tills det tar stopp.
J: När vi skrev det här albumet så befann vi oss i ett tryggare tillstånd som grupp. Vi var samlade på en plats istället för utspridda över hela landet, och det gjorde nog mycket för uttrycket. När en kommer från Norrbotten så är det relativt enkelt att följa strömmen och flytta söderut, och om vi med Curse All Law var mitt i processen av förflyttning så har vi nu kunnat landa tillsammans. I det finns mycket gott, men det är inte utan att det skaver. Jag tänker på alla som liksom jag lämnat sin hemort. Jag tänker på allt som vi fått. Och på allt som vi offrat.