”Folk är så rädda för artificiell intelligens, att den skulle ta över. Men det är ju åtminstone intelligens. Finns ju inte mycket i världen just nu, hos de som styr och bestämmer över oss. Skulle nog med visst fog säga att vad som helst är bättre än det nuvarande.

Det andra är i överförd mening: vad är intelligens, vad är ett intelligent resonemang, vad består förmågan att uppfatta komplexa saker av? Inte för att just den här skivan skulle vara särskilt komplex, det vore förmätet av mig att påstå. Men det kan tyckas orättvist att jag har haft flera år på mig att formulera den. Till skillnad från alla som måste göra det på en gång, i en facebookstatus eller i en tweet. Jag menar, vems uppfattning av den är riktig? Vilken uppfattning är ”artificiell”, konstruerad? Spelar det någon roll? Alla sanningar är subjektiva, rent av postmoderna. Jag har haft flera år på mig att gå igenom den. Du har kanske inte ens den knappa timme det tar att lyssna på den innan du måste återgå till ditt slamskyfflande eller vad du nu måste utstå för att försörja dig. Tid är, som lidandet, relativt.

Musikaliskt har jag tänkt att det nya (för mig) vore att göra något gammeldags. Åtminstone artificiell intelligens alluderar därför på musikhistorien i stort, framförallt en viss sorts mjuk och kommersiell rock från sent 60-tal till tidigt 80-tal, men även till min egen historia, musikalisk såväl som privat.”

– Mattias Alkberg, 2017

Åtminstone artificiell intelligens är en välproducerad popskiva av klassiskt snitt. Som alltid med texten i fokus, albumet är fullt av idédriven lyrik med poetisk precision. 

Skivan är inspelad i Svenska Grammofonstudion med Ola Gustafsson som producent. Andra genier, utöver det fasta bandet, som medverkar är bland andra Amanda Werne från Slowgold och Conny Nimmersjö från bob hund.

Åtminstone artificiell intelligens är Mattias Alkbergs typ tjugoåttonde album, ungefär det elfte i eget namn.